|==========>
Format: PS4
Rating: 1

Comment:
Hafsig buggfest, vilket inte är något som utvecklarna sticker under stolen med. Blev illamående av att spela det, mycket på grund av den vedervärdiga musiken, men eftersom jag lyckades spela igenom alla banor utan att spy så klarar sig spelet undan bottenbetyget.
<==========|

|==========>
Count: 2
Last: 2020-03-12
Rating: 4

Comment:
Musikaler kan vara jävligt härliga och enligt mig är denna den bästa i sitt slag. Vilken härlig familjefar han är.
<==========|

|==========>
Format: NS
Rating: 4

Comment:
Från Nintendo DS till och med Wii U hade jag ett nästan tio år långt uppehåll från Nintendos konsoler. Jag gillar att spela på det traditionella sättet med handkontroll och knappar, inte pekskärm eller rörelsekänsliga fjärrkontroller. När Nintendo Switch sedan dök upp blev jag sugen på att återvända till Nintendo, traditionellt spelande verkade vara i fokus! Dessutom var jag ju givetvis tvungen att skaffa Zelda: Breath of the Wild och som det levererade. Av samma anledning, att få spela Zelda, skaffade jag en Gamecube 2006, men det Zelda levererade inte.

Visst har även Switch rörelsekänsliga kontroller och pekskärm, men det ser jag faktiskt oftast inte som en nackdel. Tvärtom, det är vad jag gillar med Switch, att den är så mångsidig. Det går att spela hemma på tv:n eller bärbart på flyget, det går att spela med pekskärm, rörelsekänslighet eller vanliga spakar och knappar. Det går till och med att dela upp handkontrollen i två delar – och vips så har man två kontroller!

I Super Mario Oddysey förordas det att man spelar med den vanliga kontrollern och sveper den åt olika håll för att utföra trick med Marios hatt. Detta är spelets största brist i mina ögon. Jag provade att spela på det rekommenderade sättet, men i och med att jag sitter en bit ifrån konsolen registrerar den mina knapptryckningar och framför allt mina rörelser dåligt. Jag valde därför att spela med Pro Controller, vilket jag föredrar i vilket fall som helst, det är en väldigt trevlig handkontroll. Problemet är bara att flera viktiga trick måste utföras genom att svepa kontrollern åt olika håll och då är det sällan Mario gör som jag vill. Precisionen i knapptryck är svåra att konkurrera med. Tyvärr förstör det här ganska mycket av spelupplevelsen, även om kontrollen givetvis är klanderfri i övrigt. Många rörelser kan utföras med både rörelser eller knapptryck så jag förstår inte varför det inte gäller alla rörelser, flera knappar används ju inte alls.

Men samtidigt som rörelsekänsligheten är på väg att dra ner betyget så drar briljansen i Marios hatt upp det igen. Det är helt enkelt svinkul att kasta in hatten i en fiende och ta över kontrollen över den. Bland dessa fiender återfinns många klassiker som hammarkastande sköldpadda, fiskar, goombas (kan staplas och har bättre grepp på is!) och rusande amerikansk fotbollsspelare. Riktigt kul på sista banan där varje segment i rask takt måste tas igenom genom att styra någon av spelets fiender.

Spelet går ut på att samla månar och har man samlat tillräckligt många kan man tanka in dem i sitt skepp och sätta fart mot nästa bana. Här hittar vi spelets näst största minus. Det hade varit mycket roligare om det som i till exempel Jak and Daxter eller Super Mario 64 krävdes ett visst antal samlargrejer för att ta sig vidare och var man hittar dem spelar ingen roll, här måste man som sagt hitta ett visst antal på varje enskild bana. Jag hade varit okej med detta om det vore så att man behövde typ 150 månar för att få åka till sista banan, men det finns inget sådant. Detta medför att det finns ingen anledning att återbesöka gamla banor för att samla, såvida man inte tänker samla alla månar för sakens skull. Det vore säkert kul, men det är inget jag kommer att göra nu, det får räcka med att jag har gjort det i Mario 64.

För att vara ett 3D-plattformsspel är det ovanligt stort fokus på just plattformshoppande. Anledningen till att man inte ser det alltför mycket i 3D är för att precisionen är betydligt sämre jämfört med 2D. Detta blir främst uppenbart de gånger man behöver hoppa på fienders huvuden. Ofta brukar brister i precisionen kompenseras med ett dubbelhopp, men inte i Super Mario Odyssey, inte mer än att man kan kasta hatten åt sidan i luften och på så sätt korrigera sin position något. Inget av detta ser jag som något minus, tvärtom är det kul med klassiskt plattformande i 3D, men det tar lite tid att vänja sig vid. Stort plus för att i stort sett alla rörelser från Super Mario 64 lever kvar.

Banorna är varierade och håller hög klass, även om vissa känns lite för linjära för min smak. Bosstriderna är riktigt roliga, även om de återigen till viss del förstörs av rörelsekontrollerna. Mest taggad var jag ju på stadsbanan, New Donk City, som var i fokus i trailern. Uppenbarligen kände sig utvecklarna på sig hur sugen jag var på banan då de retas om att man ska få besöka den både en och två gånger. Den första gången genom att hoppa in i en tavla på en annan bana som tar en till staden, men för långt bort från huvudön för att man ska kunna ta sig dit. Den andra gången är man på väg dit med skeppet, men den skjuts ner. När jag väl äntligen fick komma dit på riktigt levde den upp till förväntningarna, spelets roligaste bana. Fler stadsbanor till Mario, tack!

För övrigt håller jag på att lära mig tyska just nu och valde därför att spela igenom spelet med tysk text, vilket fick mig att inse något intressant. I och med att min tyska fortfarande är usel fattade jag endast bråkdelar av dialogen, vilket gjorde att jag i timmar fastnade i en skogsdunge jag inte kunde ta mig ifrån. När jag senare med hjälp av Google Translate kunde uppfatta vad som sades kunde jag ta mig därifrån på en gång. Jag har alltid uppfattat det så att spel från 90-talet var svårare och lät spelaren upptäcka mer på egen hand utan att övertydligt förklara allt, vilket jag fortfarande anser till viss del är sant, men dels är det nog också så att i och med att min engelska var bristfällig på den tiden så förstod jag helt enkelt inte instruktionerna…
<==========|

|==========>
Count: 1
First: 2022-06-29
Last: 2022-06-29
Rating: 2

Comment:
Är en stumfilm första tredjedelen. Originellt (och välgjort), men lite tråkigt.

Inte helt tillfredsställande slut, men lyckligtvis finns en del 2 som jag vill se. Den bästa karaktären lär inte vara med dock.

Vissa logiska tvivelaktigheter. Monstrena kan typ höra att man skriker till lite lätt på kilometers avstånd trots att man är inomhus, men fler än en lockas inte till fullständigt kaos.
<==========|

|==========>
Count: 1
First: 2022-06-27
Last: 2022-06-27
Rating: 4

Comment:
Filmer med en rad separata historier som löst vävs in i varandra är ofta bra, och i den här är det extra många av dem, vilket motiverar den långa speltiden. En och en halv timme in i filmen kollade jag på klockan och drog en lättnadens suck över att jag bara var halvvägs - jag ville ha mer, mer, mer!

Hela filmen är lite som en upplösning i en vanlig film, att musik spelas i bakgrunden (ja, mer eller mindre konstant) och man får genom snabba klipp följa karaktärerna på olika håll. Att man bryr sig mindre om en viss karaktär gör inte så mycket för snabbt hoppar man vidare till nästa. En viss inbromsning sker runt tvåtimmarsstrecket, men sedan sätter den igång igen.

Paddregnet var lite märkligt. Eller mycket märkligt, rättare sagt. Vet inte vad jag ska säga om det. Det är filmens kännetecken, men hade inte behövt vara med. Men tror det är vanligt med sånt i den här typen av filmer, att en extraordinär händelse binder dem samma mot slutet.

Jag vet inte varför jag inte har sett denna tidigare. Tror dels att jag sett en avskräckande trailer samt förväxlat det med en helt annan film som jag inte gillar: Mulholland Drive. Obegriplig är den.

Se även: Tic Tac
<==========|

|==========>
Count: 1
First: 2022-06-25
Last: 2022-06-25
Rating: 2

Comment:
Det var länge sedan jag såg originalet, men vill minnas att den var mer subtil, inte en massa synliga monster. Denna är inte särskilt spännande, ofta mer komisk med mördarleksaker.

Okej rollfigurer, även om jag har svårt för han som spelar farsan, och kul med två Mad Men-skådisar.

Funkar som tv-film kl. 2 på natten typ.
<==========|

|==========>
Count: 1
First: 2022-06-23
Last: 2022-06-23
Rating: 2

Comment:
Två irrationella män jävlas med varandra och konflikten bara trappas upp tills de halvt har ihjäl varandra. De agerar så oerhört ologiskt, vilket är lite av poängen då de är irrationella och agerar i affekt, fast ändå inte.

1. Samuel hade minst lika bråttom, egentligen mycket mer bråttom än Ben, men var villig att mista vårdnaden till sina barn "för att göra rätt". De hade annars kunnat sköta försäkringspapprerna precis vilken tidpunkt som helst utom när de båda var extremt stressade.

2. Ben är advokat och Samuel behövde juridisk hjälp. Hade han inte kunnat be om hjälp från advokaten i stället för att sabba så mycket han bara kunde för honom.

3. Samuel är alkoholist, men visar inga tecken alls på det. Vem fan som helst, alkoholist eller inte, hade tagit sig ett järn den dagen.

4. Ben tvekar knappt en sekund att göra en man, som redan har det kärvt, bankrutt och utpressa honom inspelat på telefonsvararen, men att korrigera en teknikalitet är tydligen att gå alldeles för långt!

5. Ben ljuger konstant när han absolut inte behöver göra det och orsakar tiotalstusentals kronor i skador för sin egen firma över en detalj.

6. Bitchfrun och kuk-domaren (i vårdnadstvisten) är lika stora idioter de också. Att mista vårdnaden för att man är 20 minuter sen efter att ha varit med om en bilolycka är superrimligt. Verkligen.

Supersvag tvåa.
<==========|

|==========>
Count: 1
First: 2022-06-17
Last: 2022-06-17
Rating: 2

Comment:
Är lite okonventionell(/amatörmässig?) i sin stil, åtminstone jämfört med moderna dokumentärfilmer, vilket förvisso är lite uppfriskande - så i slutändan ser jag det som ett plus. Dock hade man kunnit kapa en halvtimme utan problem, vilket är lite okänsligt av mig, då själva poängen med filmen är att vara ett kärleksfullt personporträtt.

Själva brottsfallet är det som gör filmen sevärd och intressant, för fallet är minst sagt exceptionellt sjukt.

Plus för att mycket autentiskt filmmaterial är med.

Såg den på Youtube utan undertexter och bristfälligt ljud, men det gick bra när jag satte på mig hörlurar.
<==========|

|==========>
Count: 1
First: 2022-06-14
Last: 2022-06-14
Rating: 3

Comment:
Man blir rätt investerad i rollfigurerna och fallet ungefär hälften in. Utspelar sig i en håla fylld av avskyvärda människor; utbölingarna, de utstötta och de som har lämnat är nästan de enda som är okej.

Har lite svårt att köpa att man kan supa så hårt som hon gör utan att visa några tecken på att bli påverkad. Men jag gillar henne då hon är en av dem som lämnat stället.

Störde mig, i synnerhet i början, på att flashbacks blandas hejvilt med verkligheten och rena fantasier, vilket ibland gör det svårt att urskilja vad som faktiskt händer.

Slutet var lite hastigt... men ändå rimligt när man tänker efter.

Rekommenderas.
<==========|

|==========>
Count: 1
First: 2022-06-08
Last: 2022-06-08
Rating: 3

Comment:
Bra röj! "Baserad på sanningar och lögner" sätter tonen, sedan är det bara att åka med i Kling och Klang-Sverige. Den forne musikvideosregissören Jonas Åkerlund har ett originellt uttryck och tempot är högt, vilket dock tonas ner under resans gång. Har skrattat högt flera gånger!

Skratten fastnar dock i halsen när han är involverad i grova våldsbrott.
<==========|

|==========>
Count: 5
Last: 2022-05-24
Rating: 5

Comment:
Det är något speciellt med den här filmen och av någon anledning har det blivit en av mina favoritfilmer att supa till.

Dialogen är så rapp, man vill lyssna på varenda ord för den är så välskriven och tempot ger en aldrig en tråkig stund.

Steve Jobs, så som han porträtteras, är lätt att respektera och på sätt och vis se upp till, utan att man för den sakens skull någonsin vilja ha att göra med honom. Vilken visionär. Nu råkar jag inte ens dela hans vision, snarare tvärtom, men likväl.

Denna film fullständigt kör över den första filmen efter hans död, den som bara hette "Jobs". Den gav förvisso ett någorlunda porträtt av hela hans livsgärning, men denna väljer i stället ut episoder och låter dem löpa ut i full fart, samtidigt som man bjuds på hela bakgrundshistorien i dialogen i sig. Sedan blir det mycket lättare att få förståelse för honom, i den första filmen framstod han bara som ett svin.

Den första filmen må också ha skådespelare som ser nästan precis ut som sina verkliga förlagor, men jag tar hellre att man väljer ut skådespelare som kan skådespela. Som här.

Tittar man på ett avsnitt av The Newsroom så är det fullständigt uppenbart att den har skapats av samma gäng, den karakteristiska rappheten och dialogen finns även där och till och med en del skådespelare, men jag skippar helst den och på sätt och vis är det skönt att de inte har gjort fler filmer jag känner till. Det hade fått denna film att kännas mindre originell.
<==========|

|==========>
Count: 1
First: 2022-05-17
Last: 2022-05-17
Rating: 3

Comment:
Den tyska serien How to Sell Drugs Online Fast tilltalar inte mig, men det verkliga fallet som serien är LÖST baserad på är desto mer intressant.

Killen har ett mer tilltalande utseende och en charmig glimt i ögat, samtidigt som det är uppenbart att han inte har alla hästar hemma. Åtminstone narcissism dras han med.

Helt sanslöst att bedriva en storskalig knarkbutik på vanliga webben och själv köpa in bokstavligen tonvis med knark från "grossister" och tro att man ska komma undan med det. Det gjorde han förvisso ett tag.

Sedan skiter han uppenbarligen helt i sin kundbas sett till hur han behandlar dem och sedan skrattar åt det. Märklig, men intressant typ det där.

Om han räknade med att åka fast förr eller senare och komma ut stenrik efter några år på kåken så var det kyligt spelat, men det förändrar inte det faktum att han är en idiot. Om inte annat än för hur han behandlade sina kunder.
<==========|

|==========>
Count: 2
Last: 2022-05-17
Rating: 4

Comment:
Blandar och ger, eller snarare så blir den bättre och bättre. På sätt och vis blev den bättre andra gången jag såg igenom den eftersom man då slipper bli besvikna på hur vedervärdigt karaktärerna beter sig och kan bara åka med. Antalet minnesvärde scener är galet många, jag kan se dem om och om igen på Youtube.

Likheterna med The Sopranos är ganska många, vilket också innebär samma brister. Karaktärerna må vara ruggigt färgstarka, men är svåra att tycka om, men som jag var inne på är det lättare att facsineras av dem på andra varvet.

Familjetramset hade man gärna sluppit, vilket är en av många anledningar till varför jag föredrar spinoffen Better Call Saul, vars huvudkaraktärer också är bra mer "gillbara".
<==========|