|==========>
Format: PS4
Rating: 1

Comment:
Hafsig buggfest, vilket inte är något som utvecklarna sticker under stolen med. Blev illamående av att spela det, mycket på grund av den vedervärdiga musiken, men eftersom jag lyckades spela igenom alla banor utan att spy så klarar sig spelet undan bottenbetyget.
<==========|

|==========>
Count: 3
Last: 2022-06-30
Rating: 5

Comment:
Musikaler kan vara jävligt härliga och enligt mig är denna den bästa i sitt slag. Vilken härlig familjefar han är.
<==========|

|==========>
Format: NS
Rating: 4

Comment:
Från Nintendo DS till och med Wii U hade jag ett nästan tio år långt uppehåll från Nintendos konsoler. Jag gillar att spela på det traditionella sättet med handkontroll och knappar, inte pekskärm eller rörelsekänsliga fjärrkontroller. När Nintendo Switch sedan dök upp blev jag sugen på att återvända till Nintendo, traditionellt spelande verkade vara i fokus! Dessutom var jag ju givetvis tvungen att skaffa Zelda: Breath of the Wild och som det levererade. Av samma anledning, att få spela Zelda, skaffade jag en Gamecube 2006, men det Zelda levererade inte.

Visst har även Switch rörelsekänsliga kontroller och pekskärm, men det ser jag faktiskt oftast inte som en nackdel. Tvärtom, det är vad jag gillar med Switch, att den är så mångsidig. Det går att spela hemma på tv:n eller bärbart på flyget, det går att spela med pekskärm, rörelsekänslighet eller vanliga spakar och knappar. Det går till och med att dela upp handkontrollen i två delar – och vips så har man två kontroller!

I Super Mario Oddysey förordas det att man spelar med den vanliga kontrollern och sveper den åt olika håll för att utföra trick med Marios hatt. Detta är spelets största brist i mina ögon. Jag provade att spela på det rekommenderade sättet, men i och med att jag sitter en bit ifrån konsolen registrerar den mina knapptryckningar och framför allt mina rörelser dåligt. Jag valde därför att spela med Pro Controller, vilket jag föredrar i vilket fall som helst, det är en väldigt trevlig handkontroll. Problemet är bara att flera viktiga trick måste utföras genom att svepa kontrollern åt olika håll och då är det sällan Mario gör som jag vill. Precisionen i knapptryck är svåra att konkurrera med. Tyvärr förstör det här ganska mycket av spelupplevelsen, även om kontrollen givetvis är klanderfri i övrigt. Många rörelser kan utföras med både rörelser eller knapptryck så jag förstår inte varför det inte gäller alla rörelser, flera knappar används ju inte alls.

Men samtidigt som rörelsekänsligheten är på väg att dra ner betyget så drar briljansen i Marios hatt upp det igen. Det är helt enkelt svinkul att kasta in hatten i en fiende och ta över kontrollen över den. Bland dessa fiender återfinns många klassiker som hammarkastande sköldpadda, fiskar, goombas (kan staplas och har bättre grepp på is!) och rusande amerikansk fotbollsspelare. Riktigt kul på sista banan där varje segment i rask takt måste tas igenom genom att styra någon av spelets fiender.

Spelet går ut på att samla månar och har man samlat tillräckligt många kan man tanka in dem i sitt skepp och sätta fart mot nästa bana. Här hittar vi spelets näst största minus. Det hade varit mycket roligare om det som i till exempel Jak and Daxter eller Super Mario 64 krävdes ett visst antal samlargrejer för att ta sig vidare och var man hittar dem spelar ingen roll, här måste man som sagt hitta ett visst antal på varje enskild bana. Jag hade varit okej med detta om det vore så att man behövde typ 150 månar för att få åka till sista banan, men det finns inget sådant. Detta medför att det finns ingen anledning att återbesöka gamla banor för att samla, såvida man inte tänker samla alla månar för sakens skull. Det vore säkert kul, men det är inget jag kommer att göra nu, det får räcka med att jag har gjort det i Mario 64.

För att vara ett 3D-plattformsspel är det ovanligt stort fokus på just plattformshoppande. Anledningen till att man inte ser det alltför mycket i 3D är för att precisionen är betydligt sämre jämfört med 2D. Detta blir främst uppenbart de gånger man behöver hoppa på fienders huvuden. Ofta brukar brister i precisionen kompenseras med ett dubbelhopp, men inte i Super Mario Odyssey, inte mer än att man kan kasta hatten åt sidan i luften och på så sätt korrigera sin position något. Inget av detta ser jag som något minus, tvärtom är det kul med klassiskt plattformande i 3D, men det tar lite tid att vänja sig vid. Stort plus för att i stort sett alla rörelser från Super Mario 64 lever kvar.

Banorna är varierade och håller hög klass, även om vissa känns lite för linjära för min smak. Bosstriderna är riktigt roliga, även om de återigen till viss del förstörs av rörelsekontrollerna. Mest taggad var jag ju på stadsbanan, New Donk City, som var i fokus i trailern. Uppenbarligen kände sig utvecklarna på sig hur sugen jag var på banan då de retas om att man ska få besöka den både en och två gånger. Den första gången genom att hoppa in i en tavla på en annan bana som tar en till staden, men för långt bort från huvudön för att man ska kunna ta sig dit. Den andra gången är man på väg dit med skeppet, men den skjuts ner. När jag väl äntligen fick komma dit på riktigt levde den upp till förväntningarna, spelets roligaste bana. Fler stadsbanor till Mario, tack!

För övrigt håller jag på att lära mig tyska just nu och valde därför att spela igenom spelet med tysk text, vilket fick mig att inse något intressant. I och med att min tyska fortfarande är usel fattade jag endast bråkdelar av dialogen, vilket gjorde att jag i timmar fastnade i en skogsdunge jag inte kunde ta mig ifrån. När jag senare med hjälp av Google Translate kunde uppfatta vad som sades kunde jag ta mig därifrån på en gång. Jag har alltid uppfattat det så att spel från 90-talet var svårare och lät spelaren upptäcka mer på egen hand utan att övertydligt förklara allt, vilket jag fortfarande anser till viss del är sant, men dels är det nog också så att i och med att min engelska var bristfällig på den tiden så förstod jag helt enkelt inte instruktionerna…
<==========|

|==========>
Count: 10
Last: 2020-07-28
Rating: 5

Comment:
Långt ifrån perfekt, men jag älskar den precis som den är. Michael Douglas är född till att spela Gordon Gekko och jag gillar Charlie Sheen, men att låtsatsgråta kan han inte - ojämn casting. Många klassiska scener och repliker, Oliver Stone i sitt esse.
<==========|

|==========>
Count: 1
First: 2026-07-11
Last: 2026-07-11
Rating: 3

Comment:
Spänningen från övervakningens Mecka, London. Skapat när deepfakes var hett, men innan AI-vågen rullat igång på allvar. Bildmanipulation krävde större ansträngning på den tiden - lite nostalgiskt.

Blir många lager på lager av konspirationsteorier, men det går att hänga med i motivationen för de allra flesta.

S1.
<==========|

|==========>
Source: https://www.imdb.com/title/tt8201186/
<==========|

|==========>
Count: 1
First: 2026-07-05
Last: 2026-07-05
Rating: 3

Comment:
Oliver Stone är en ojämn filmmakare, likt de flesta, men han har definitivt gjort ett avtryck. Sin peak hade han kring skiftet mellan 80- och 90-talet då han hann med kanonrullarna Wall Street och JFK.

Hyfat intressant om alla de kontroverser han har skapat genom att gå emot strömmen. Länge leve yttrandefriheten.
<==========|

|==========>
Source: https://www.imdb.com/title/tt37139550/
<==========|

|==========>
Count: 1
First: 2026-06-02
Last: 2026-06-02
Rating: 4

Comment:
En inblick i hur en sektledare (i praktiken) manipulerar, förstör liv och slår familjer i spillror. En berättelse utöver det vanliga.
<==========|

|==========>
Count: 1
First: 2026-05-31
Last: 2026-05-31
Rating: 2

Comment:
Alla nyckelpersoner är med, vilket är bra. Problemet är att det är svårt att gilla någon av dem, bortsett från åklagaren.
<==========|

|==========>
Count: 1
First: 2026-04-26
Last: 2026-04-26
Rating: 3

Comment:
Vägen till Formel 1 är svår, endast ett fåtal lyckas ta sig dit. Här får vi följa en ung talangs framgångar och motgångar.
<==========|

|==========>
Source: https://www.imdb.com/title/tt41588086/
<==========|

|==========>
Count: 1
First: 2026-04-18
Last: 2026-04-18
Rating: 4

Comment:
Karismatisk och obehaglig granne till en mänsklig huvudkaraktär fylld av egna brister. Serien kunde hålla på mystiken längre, men å andra sidan så är jag nöjd med upplösningen som undviker de mest typiska klichéerna. Överlag välspelad och spännande.
<==========|

|==========>
Count: 1
First: 2026-04-06
Last: 2026-04-06
Rating: 3

Comment:
Vi får följa tre personer i en familj som var och en representerar sin respektive generation. Alla har de sina kärleksbeskymmer vilket ibland kan bli så pinigt att det blir plågsamt och jag pausar för att återkomma senare.

Eftersom åldrarna är så pass spridda kan nog de flesta av oss hitta någon de kan relatera till eller gilla, trots deras brister.

Med tanke på hur säsong 1 slutar så känns det som att vi gott hade levt utan en säsong 2, allt syddes ihop på ett trevligt sätt. Men det återstår att se.

S1
<==========|