Winter Stars (2011)
-
|==========>
Source: https://www.metacritic.com/game/playstation-3/winter-stars
<==========| -
|==========>
Format: PS3
Rating: 2Comment:
En samling minispel med vintersportgrener av varierande kvalitet, men generellt sett är de medelmåttiga och inget av dem briljerar. Runt 10-15 stycken grenar finns totalt, däribland skidskytte, curling och backhoppning.Jag gillar karriärläget. Man tar sig fram genom olika utmaningar och turneringar och har möjlighet att välja vilken väg man ska ta för att på så sätt undvika vissa utmaningar, eller om man vill spara dem till senare. Just utmaningarna tycker jag är roligast eftersom de ger variation till grenarna. Oftast är de väldigt simpla, men ändå är det väldigt sällan man ser den sortens utmaningar i spel. T.ex. att en massa siffror ligger utspridda över skidbacken och när man har tagit sig i mål ska man skriva in summan av alla siffror.
Spelet har också, lite oväntat, en story komplett med mellansekvenser som är väldigt cheesy, men på att bra sätt.
<==========|
Senaste inläggen från UEX
-
|==========>
Completed: 2022-08-29
Format: Stadia
Rating: 4Comment:
Bra uppdatering av klassisk fps. Har inte klarat orginalet, men av det jag spelar kanske denna är mer aktionbetonad. Minns orginalet som lite mer mörk och kuslig.Bra kontroll och intressanta fiender. Gillade kanske mindre utforskningsdelarna med att leta utgångar och keycards samt kanske lite för bloated (läs moderna) spelmekaniker med level-ups för allt möjligt, items (som jag sällan använde) samt alt-funktioner för alla vapen. Kunde strömlinjeformat det mer. Också spelstorys verkar vara en lost art. Verkar vara skriven efter filosofin "tell don't show". Det mesta hade hört hemma i manualen på 90-talet. Överlag väger dock gameplayen upp det. Klarade det på svårighetsnivå "hurt me plenty" för att få lite mer utmaning
Får se om jag ger mig på uppföljaren eller om jag är nöjd ett tag.
<==========| -
|==========>
Source:
https://www.mobygames.com/game/doom___
<==========| -
|==========>
Format: PS4Comment:
Under tonåren hittade jag peka-och-klicka-äventyrsgenren efter tips i speltidningen Super Play och blev omedelbart förälskad, så pass förälskad att jag i den senare tonåren bestämde mig för att göra ett eget (och blir än i dag imponerad av den fantasirikedomen jag hade då). Det urspårade Sam & Max Hit the Road samt framför allt Day of the Tentacle blev snabbt mina favoriter, inte minst tack vare den lysande humorn, även om jag i ärlighetens namn inte är säker på om jag klarade någon av dem. Hur mycket jag än tycker om genren så dras de med en del problem och det är en viss tröskel att påbörja ett, jag vet nämligen att de kommer att bli en stundtals frustrerande upplevelse, i synnerhet om spelet har några år på nacken. Jag är ganska dålig på dessa spel, men jag tror ändå att många kommer att känna igen sig i min beskrivning som följer.De äldre peka-och-klicka-spelen börjar alltid trevligt där man sugs in i upplevelsen och ständigt gör framsteg. Sedan blir allt bara värre, man får tillgång till fler och fler rum att utforska samt fyller fickorna med fler och fler prylar. Jag kommer att köra fast förr eller senare och desto senare i spelet jag kommer så kommer det att hända desto oftare, till slut efter varje litet framsteg. När jag sedan blir desperat går jag tillbaka till varje rum jag tidigare har besökt och interagerar med varenda liten detalj med varenda pryl med förhoppningen att jag ska springa på någon långsökt lösning som jag omöjligen kan ha tänkt på. Tidigare nämnda Sam & Max hade en del sådana lösningar vill jag minnas, just för att det var ganska urspårat så var även en del pussellösningar det också. Långsökta med andra ord.
Ofta slutade det med att jag efter mycket om och men tog hjälp av en guide, men det var ungefär där jag tröttnade på spelen. Antingen visade det sig att lösningen var så pass enkel att jag blev besviken på mig själv och kunde inte njuta av upplevelsen längre, eller så hade jag antingen missat att en två pixlar bred pryl var klickbar eller så var lösningen så pass långsökt att det i princip var omöjligt att komma på. Även i de två sistnämnda fallen tröttnade jag på spelen eftersom de medförde att jag konstant såg guiden som en lätt utväg varje gång jag körde fast då jag alltid befarade långsökta lösningar, vilket tog bort allt det roliga från upplevelsen.
Broken Sword 5 inhandlade jag fysiskt till PS4 för några veckor sedan och det har varit ett kärt återseende till genren. Visst har jag spelat igenom Telltales tre någorlunda moderna och småroliga episodbaserade Sam & Max-spel från 00-talet, men Broken Sword 5 toppar dessa med råge.
Det är ett peka-och-klicka-äventyr med allt det bästa från 90-talets spel i genren moderniserat till en genomgående trevlig upplevelse. Visst körde jag fast även här i kortare stunder, men det är ju faktiskt något positivt att allt inte är strömlinjeformat, utan man får tänka till lite och ibland prova sig fram. Det som skiljer sig här från många gamla spel är att man oftast är begränsad till en eller två rum och vet då att lösningen finns alldeles i närheten av där man befinner sig.
Därtill bjuds det på ett fåtal riktigt utmanande, minnesvärda och väldesignade pussel. Jag tvingades ta till det inbyggda ledtrådssystemet (mycket trevligt tillskott) vid ett tillfälle, men inte ens fyra av fem ledtrådar gav mig tillräckligt hjälp på traven. Den som har spelat spelet vet precis vilket pussel jag pratar om, jag lyckades lista ut de flesta ord på egen hand utan hjälp, men ett fåtal av dem var så pass extrema att jag inte ens förstod hur man skulle kunna komma fram till det (utan hjälp) ens efter att jag fått hela svaret i den femte och sista ledtråden och kunde titta på pusslet med nya, fräscha ögon. Jag är inte ens säker på att en promille av spelarna klarar av det utan hjälp. Jag gillade verkligen grundtanken med pusslet, att med hjälp av översatta glyfer skulle luska ut vad andra glyfer betydda, men vissa ord var bara för extremt svåra. Långsökta vågar jag nog påstå.
Men jag är överlag jättenöjd med upplevelsen, grafiken är fantastiskt vacker, de europeiska miljöerna är väldigt gemytliga och jag hann bli småkär i fransyskan Nico, Georges charmiga följeslagare. Jag kan rekommendera spelet till samtliga som är sugna på ett peka-och-klicka-äventyr i klassisk stil med nödvändiga moderniseringar. Jag nådde eftertexterna i går kring midnatt och när ett spel lämnar ett bestående intryck efter sig vet man att man har spelat igenom någonting väldigt, väldigt bra.
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/broken-sword-5-the-serpents-curse
<==========| -
|==========>
Format: PS3
Rating: 3Comment:
För ett par år sedan var jag less på trögstartade moderna spel där man tvingades titta igenom filmsekvenser i två timmar (känns det som) följt av en två timmar lång astråkig tutorial som utgår ifrån att man aldrig har rört ett tv-spel i sitt liv och övertydligheten hänger kvar resten av spelet. Jag införskaffade då ett Dreamcast och det första spelet jag fastnade för var Crazy Taxi och än i dag är det det spel som jag värderar högst till maskinen tillsammans med Tony Hawk’s Pro Skater 2.Det var så befriande med ett spel som bara sätter igång direkt utan några som helst instruktioner. Nu är konceptet så pass enkelt att det inte behövs, men generellt var spelen så på den tiden. Var man osäker på något efter att ha börjat spela så fick man slå upp det i manualen. Fysiska manualer saknar jag förvisso inte, har hellre hjälpavsnitt direkt i spelet, men jag avskyr för mycket dialog och att konstant bli hållen i handen. Inte ens när jag var ett barn gillade jag att bli behandlad som ett, än mindre nu.
Den som har spelat GTA 3, Vice City eller San Andreas vet vad det här handlar om, plocka upp kunder i din taxibil och kör dem till deras destination. That’s it. Skillnaden här är att det helt kretsar kring det, tempot är högre och spelet har den där härliga 90-talsarkadkänslan just eftersom det är ett arkadspel från början. Det finns ett par trick man måste lära sig för att nå de högre poängen, i synnerhet att kunna boosta, vilket jag faktiskt fortfarande inte lyckas göra konsekvent, det krävs en viss tajming. Lyckligtvis finns det några roliga bonusbanor där man kan träna in dessa trick (ja, icke-påtvingad tutorial vid sidan av som samtidigt är roliga att spela har jag inget emot).
Versionen jag har upplevt den här gången är PS3-versionen emulerad genom PS Now streamat på en PS4. Detta är första gången jag provar PS Now och jag är mycket imponerad. Jag är kanske inte så känslig, men fördröjningar var inget jag tänkte på, vilket är ett gott betyg sett till spelets höga tempo. Ett bra test av vad tekniken går för helt klart, men i och med att det är ett gammalt spel gissar jag att det går fortare att ta emot all data. Vad jag däremot är lite besviken på är PS3-konverteringen i sig då soundtracket är utbytt. Kosta vad det kosta vill, de borde ha löst licenserna till Offspring-låtarna. Jag tyckte att de till en början var tjatiga, men efter några omgångar till blir det svårt att tänka sig Crazy Taxi utan Offspring och mycket riktigt ger de nya låtarna inte alls samma känsla, även om det egentligen inte är något större fel på dem. Dessutom heter restaurangerna inte längre Pizza Hut eller KFC, de har i stället generiska namn.
Det finns två banor med det huvudsakliga upplägget och där är den som kallas “Arcade Mode” överlägsen. Märkligt nog mycket tack vare att den är väldigt linjär. Det finns till och med en bonusbana där man ska rejsa igenom hela banan på tid, vilket är ganska talande för hur linjär den är. Till en början störde jag mig lite på det, att den var avlång i stället för bred där man hade kunnat åka kors och tvärs, men efter att ha provat den andra banan, Original Mode, så förstår jag varför. Problemet är att det enda man har som hjälpmedel när man ska navigera sig fram är en stor pil, ingen karta eller liknande, och i Original Mode händer det ofta att pilen är vilseledande, att man leds in i återvändsgränder om man följer den. Banan är sämre designad rent i allmänhet, det finns en tunnelbana man kan råka hamna i och gör man det hamnar man förmodligen längre ifrån sin destination än när man startade när man väl har hittat ut.
Jag hade i övrigt gärna sett mer variation på destinationerna. Det tråkiga är att samma personer alltid vill åka till samma ställe och de står dessutom också alltid på samma ställen, vilket gör att ens rutter oftast blir väldigt lika varandra. Man börjar ofta med att plocka upp den som står närmast och detsamma när man har nått den personens slutdestination och så fortsätter det. Åtminstone som tillval hade jag velat ha slumpade destinationer och taxikunder.
Problemen till trots, jag älskar Crazy Taxi, det är ren spelglädje, men avsaknandet av originalsoundtracket förhindrar det från att nå ett högre betyg. Det är underbart kul att kryssa sig fram bland bilar i hög fart och det är just därför jag värderar det här högre än uppföljaren. I tvåan så har en hoppknapp tillkommit, vilket tillför nya möjligheter, men det gör det alldeles för lätt att helt enkelt hoppa över mötande trafik i stället för att kryssa sig igenom den.
<==========|
Nyheter
| Final Fantasy Tactics-remastern har äntligen utannonserats2025-06-05 03:12 Efter en lång tids rykten. |
| Novak Djokovic besegrar Zverev med list och når sin 51:a Grand Slam-semifinal2025-06-04 23:20 Novak Djokovic är tillbaka. Efter en formsvag start på säsongen och en rad oroväckande nederlag i öppningsomgången i mindre grusturneringar har han glatt tennisfansen på Philippe Chatrier med en riktigt spännande match mot Alexander Zverev, som tog ledningen i första set, men som nu står emot i skuggan av den största tennisspelaren genom tiderna (åtminstone enligt siffrorna: detta är en rekordlång 51:a Grand Slam-semifinal). |
| Cristiano Ronaldo tystar Tyskland och tar Portugal till Nations League-final2025-06-04 23:07 Cristiano Ronaldo må vara 40 år, men bidrar ändå till Portugal. Anfallarna gjorde det sista målet i Nations League-semifinalen mellan Portugal och Tyskland och slutade 2-1, vilket ger dem en biljett till finalen på söndag. Florian Wirtz öppnade målskyttet i den andra halvleken med en assist av Nick Woltemade (i sin debut med det tyska seniorlandslaget), men det gav vika för en stor reaktion från Portugal, med två mål på fem minuter av Conceiçao och Ronaldo. |
| Alla State of Play-trailers2025-06-04 23:01 Hoppas det smakar. |
| Belkin levererar en kollektion Switch 2-tillbehör2025-06-04 23:00 I och med lanseringen av {Switch 2} vill även elektronikföretaget {Belkin} vara med och satsa. De är kanske mest kända för sina powerbanks, men tar nu alltså klivet in på spelmarknaden med en laddning tillbehör skräddarsydda för den nya konsolen.
<bild></bild> <bild></bild> |
| Nioh 3 släpps 2026 - demo ute... nu!2025-06-04 22:13 Tidsbegränsat test. FOMO, FOMO! |
| Fightingspelet Marvel Tokon: Fighting Souls utannonserat till PS5 och PC2025-06-04 22:07 Under Sonys State of Play presenterades Marvel Tokon: Fighting Souls - ett nytt spel från Marvel och den japanska spelstudion Arc System Works, kända för sina hyllade titlar som Guilty Gear och Dragon Ball FighterZ. I den första trailern visades figurer som Spider-Man, Captain America, Ms. Marvel, Iron Man (i en samurajinspirerad rustning), Star-Lord och Doctor Doom. Spelarna kommer att kunna växla mellan fyra olika hjältar under matchens gång, vilket öppnar för strategiska kombinationer och dynamiska strider. Till skillnad från andra fightingspel kommer du dock bara behöva bemästra en karaktär, berättar regissören Kazuto Sekine. "Generally, a team VS fighting game requires the player to learn multiple characters, but for MARVEL Tōkon: Fighting Souls, you only need to master one character in order to play the game. We have designed the mechanics in such a way that you can perform a variety of actions with either traditional fighting game inputs or simple inputs. With the press of a few buttons, multiple characters can appear on screen to provide backup or attack together - creating a new and exciting team VS battle experience." Projektet uppges ha tagit form efter att PlayStation kontaktade Arc System Works med idén om ett Marvel-baserat fightingspel. Producenten Takeshi Yamanaka har uttryckt stor entusiasm över samarbetet, och beskriver det som ett unikt tillfälle att förena japansk spelutveckling med ett av världens mest ikoniska varumärken. Mer detaljerad information om spelets mekanik, spellägen och karaktärsgalleri förväntas presenteras i juli 2025, och släpps 2026 till PlayStation 5 och PC. <video> |
| Silent Hill f uppvisat med ny trailer och släpps i september2025-06-04 22:05 Under kvällens State of Play visade Konami upp en ny trailer av Silent Hill f och det råder inga tvivel om att det blir ett minst lika vrickat och psykologiskt skräckspel även denna gång. |
| Sony gör trådlös fighting-sticka2025-06-04 21:58 Kallas "Project Defiant", kommer Till PS5 och pc. |
| Dejligt! Kolla in 007: First Light-trailern2025-06-04 21:53 Testa att säga "Dry Martini" på danska. |