SteamWorld Quest: Hand of Gilgamech (2019)
-
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/steamworld-quest-hand-of-gilgamech
<==========| -
|==========>
Format: NS
Rating: 4Comment:
Den ytterst kompetenta svenska studion Image & Form Games är tillbaka med ännu ett spel med “Steamworld” i titeln, denna gång ett kortbaserat rollspel. Den fysiska utgåvan som jag har gått och väntat på släpptes äntligen härom veckan, skitskoj! Jag gillar verkligen kortbaserade RPG:er, men har bara spelat ett tidigare, det groteskt underskattade (i jämförelse med andra spel i serien) Pokémon Trading Card Game till Game Boy Color, uppföljaren nådde inte ens Europa. Steamworld Quest har många likheter med Pokémon TCG, men också många olikheter.Det går något förenklat ut på att välja ut åtta spelkort vardera till sina tre slagskämpar och sedan använda korten i strid, turbaserat, för att besegra fiender. Vissa kort attackerar fiender, andra kastar en negativ status på dem (t.ex. förgiftning) och andra understödjer det ena laget. Därtill finns det kort som gör flera saker. Det är alltså helt enkelt som ett vanligt turbaserat RPG, fast med spelkort. Man har hela tiden sex kort på handen och efter användning drar man nya ur korthögen.
För mig är spelet precis lagom djupt, jag gillar inte när det är för avancerat med för mycket val för då får jag bara ångest, men samtidigt måste det ju kännas som att de val man har gjort gör skillnad. Jag fick här tillräckligt med ångest när det introducerades nya lagkamrater och jag tvingades göra en avvägning mellan att peta någon jag redan investerat tid, material och energi i eller om jag skulle ge någon av de nya en chans. Lyckligtvis får ens bänkade slagskämpar åtminstone lite erfarenhetspoäng och det går ganska snabbt att hämta upp nivåskillnaderna när man väl ger bänknötarna chansen, så vilka man ska välja är inget att ligga sömnlös över. South Park RPG:erna är andra bra exempel på ganska lagom komplexitet.
Utmaningen i spelet tycker jag också var ganska lagom på den vanliga svårighetsgraden. De gånger jag förlorade så gjorde jag efteråt lite ändringar i laguttagningen (fram tills att jag hittade de tre med rätt balans som jag ständigt gav förtroende) samt ändrade om lite i taktiken i form av medtagna spelkort samt utrustning för att utnyttja de aktuella fiendernas svagheter. Om jag får smyga in med lite kritik så är det lite jobbigt att hålla koll på vilka styrkor och svagheter fienderna har, hade nog helst sett att det var synligt hela tiden för rätt var det är råkar man använda en isattack på en fiende som absorberar is som hälsa, vilket kan kosta en hela striden.
Eftersom jag inte har spelat så mycket av den här sortens spel tidigare känns upplägget väldigt fräscht, jag kan inte få nog av det. Spelet är nog ganska lagom långt egentligen för de flesta, 20 timmar tog det för mig, hade det varit längre så hade nog många uppfattat det som enformigt. För min del hade det gärna fått vara dubbelt så långt, när eftertexterna rullade var jag sugen på mer. Det finns ett sedvanligt New Game Plus där man spelar igenom samma spel igen fast med bibehållna uppgraderingar samt högre svårighetsgrad, så visst, där har jag min dubbla spellängd. Vad jag är ute efter är dock nya banor och nya fiender, men vi får se, suget ligger i så jag kanske ger New Game Plus en chans.
Till sist måste jag berömma soundtracket, i synnerhet elgitarrslingan i bossmusiken. Asskön.
Jag vill ha en uppföljare!
<==========|
-
|==========>
Source:
https://www.mobygames.com/game/doom___
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/broken-sword-5-the-serpents-curse
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/crazy-taxi
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/my-time-at-portia
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/steamworld-quest-hand-of-gilgamech
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/switch/mario-rabbids-kingdom-battle
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/super-mario-odyssey
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/mutant-year-zero-road-to-eden
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/minesweeper-genius
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/jurassic-world-evolution
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/up
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/playstation-4/detroit-become-human
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/south-park-the-fractured-but-whole
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/playstation-4/super-stardust-ultra
<==========| -
|==========>
Source: https://www.metacritic.com/game/playstation-3/winter-stars
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/scribblenauts-showdown
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/far-cry-5
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/minit
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/bioshock-2
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/word-sudoku-by-powgi
<==========|
Senaste inläggen från UEX
-
|==========>
Completed: 2022-08-29
Format: Stadia
Rating: 4Comment:
Bra uppdatering av klassisk fps. Har inte klarat orginalet, men av det jag spelar kanske denna är mer aktionbetonad. Minns orginalet som lite mer mörk och kuslig.Bra kontroll och intressanta fiender. Gillade kanske mindre utforskningsdelarna med att leta utgångar och keycards samt kanske lite för bloated (läs moderna) spelmekaniker med level-ups för allt möjligt, items (som jag sällan använde) samt alt-funktioner för alla vapen. Kunde strömlinjeformat det mer. Också spelstorys verkar vara en lost art. Verkar vara skriven efter filosofin "tell don't show". Det mesta hade hört hemma i manualen på 90-talet. Överlag väger dock gameplayen upp det. Klarade det på svårighetsnivå "hurt me plenty" för att få lite mer utmaning
Får se om jag ger mig på uppföljaren eller om jag är nöjd ett tag.
<==========| -
|==========>
Source:
https://www.mobygames.com/game/doom___
<==========| -
|==========>
Format: PS4Comment:
Under tonåren hittade jag peka-och-klicka-äventyrsgenren efter tips i speltidningen Super Play och blev omedelbart förälskad, så pass förälskad att jag i den senare tonåren bestämde mig för att göra ett eget (och blir än i dag imponerad av den fantasirikedomen jag hade då). Det urspårade Sam & Max Hit the Road samt framför allt Day of the Tentacle blev snabbt mina favoriter, inte minst tack vare den lysande humorn, även om jag i ärlighetens namn inte är säker på om jag klarade någon av dem. Hur mycket jag än tycker om genren så dras de med en del problem och det är en viss tröskel att påbörja ett, jag vet nämligen att de kommer att bli en stundtals frustrerande upplevelse, i synnerhet om spelet har några år på nacken. Jag är ganska dålig på dessa spel, men jag tror ändå att många kommer att känna igen sig i min beskrivning som följer.De äldre peka-och-klicka-spelen börjar alltid trevligt där man sugs in i upplevelsen och ständigt gör framsteg. Sedan blir allt bara värre, man får tillgång till fler och fler rum att utforska samt fyller fickorna med fler och fler prylar. Jag kommer att köra fast förr eller senare och desto senare i spelet jag kommer så kommer det att hända desto oftare, till slut efter varje litet framsteg. När jag sedan blir desperat går jag tillbaka till varje rum jag tidigare har besökt och interagerar med varenda liten detalj med varenda pryl med förhoppningen att jag ska springa på någon långsökt lösning som jag omöjligen kan ha tänkt på. Tidigare nämnda Sam & Max hade en del sådana lösningar vill jag minnas, just för att det var ganska urspårat så var även en del pussellösningar det också. Långsökta med andra ord.
Ofta slutade det med att jag efter mycket om och men tog hjälp av en guide, men det var ungefär där jag tröttnade på spelen. Antingen visade det sig att lösningen var så pass enkel att jag blev besviken på mig själv och kunde inte njuta av upplevelsen längre, eller så hade jag antingen missat att en två pixlar bred pryl var klickbar eller så var lösningen så pass långsökt att det i princip var omöjligt att komma på. Även i de två sistnämnda fallen tröttnade jag på spelen eftersom de medförde att jag konstant såg guiden som en lätt utväg varje gång jag körde fast då jag alltid befarade långsökta lösningar, vilket tog bort allt det roliga från upplevelsen.
Broken Sword 5 inhandlade jag fysiskt till PS4 för några veckor sedan och det har varit ett kärt återseende till genren. Visst har jag spelat igenom Telltales tre någorlunda moderna och småroliga episodbaserade Sam & Max-spel från 00-talet, men Broken Sword 5 toppar dessa med råge.
Det är ett peka-och-klicka-äventyr med allt det bästa från 90-talets spel i genren moderniserat till en genomgående trevlig upplevelse. Visst körde jag fast även här i kortare stunder, men det är ju faktiskt något positivt att allt inte är strömlinjeformat, utan man får tänka till lite och ibland prova sig fram. Det som skiljer sig här från många gamla spel är att man oftast är begränsad till en eller två rum och vet då att lösningen finns alldeles i närheten av där man befinner sig.
Därtill bjuds det på ett fåtal riktigt utmanande, minnesvärda och väldesignade pussel. Jag tvingades ta till det inbyggda ledtrådssystemet (mycket trevligt tillskott) vid ett tillfälle, men inte ens fyra av fem ledtrådar gav mig tillräckligt hjälp på traven. Den som har spelat spelet vet precis vilket pussel jag pratar om, jag lyckades lista ut de flesta ord på egen hand utan hjälp, men ett fåtal av dem var så pass extrema att jag inte ens förstod hur man skulle kunna komma fram till det (utan hjälp) ens efter att jag fått hela svaret i den femte och sista ledtråden och kunde titta på pusslet med nya, fräscha ögon. Jag är inte ens säker på att en promille av spelarna klarar av det utan hjälp. Jag gillade verkligen grundtanken med pusslet, att med hjälp av översatta glyfer skulle luska ut vad andra glyfer betydda, men vissa ord var bara för extremt svåra. Långsökta vågar jag nog påstå.
Men jag är överlag jättenöjd med upplevelsen, grafiken är fantastiskt vacker, de europeiska miljöerna är väldigt gemytliga och jag hann bli småkär i fransyskan Nico, Georges charmiga följeslagare. Jag kan rekommendera spelet till samtliga som är sugna på ett peka-och-klicka-äventyr i klassisk stil med nödvändiga moderniseringar. Jag nådde eftertexterna i går kring midnatt och när ett spel lämnar ett bestående intryck efter sig vet man att man har spelat igenom någonting väldigt, väldigt bra.
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/broken-sword-5-the-serpents-curse
<==========| -
|==========>
Format: PS3
Rating: 3Comment:
För ett par år sedan var jag less på trögstartade moderna spel där man tvingades titta igenom filmsekvenser i två timmar (känns det som) följt av en två timmar lång astråkig tutorial som utgår ifrån att man aldrig har rört ett tv-spel i sitt liv och övertydligheten hänger kvar resten av spelet. Jag införskaffade då ett Dreamcast och det första spelet jag fastnade för var Crazy Taxi och än i dag är det det spel som jag värderar högst till maskinen tillsammans med Tony Hawk’s Pro Skater 2.Det var så befriande med ett spel som bara sätter igång direkt utan några som helst instruktioner. Nu är konceptet så pass enkelt att det inte behövs, men generellt var spelen så på den tiden. Var man osäker på något efter att ha börjat spela så fick man slå upp det i manualen. Fysiska manualer saknar jag förvisso inte, har hellre hjälpavsnitt direkt i spelet, men jag avskyr för mycket dialog och att konstant bli hållen i handen. Inte ens när jag var ett barn gillade jag att bli behandlad som ett, än mindre nu.
Den som har spelat GTA 3, Vice City eller San Andreas vet vad det här handlar om, plocka upp kunder i din taxibil och kör dem till deras destination. That’s it. Skillnaden här är att det helt kretsar kring det, tempot är högre och spelet har den där härliga 90-talsarkadkänslan just eftersom det är ett arkadspel från början. Det finns ett par trick man måste lära sig för att nå de högre poängen, i synnerhet att kunna boosta, vilket jag faktiskt fortfarande inte lyckas göra konsekvent, det krävs en viss tajming. Lyckligtvis finns det några roliga bonusbanor där man kan träna in dessa trick (ja, icke-påtvingad tutorial vid sidan av som samtidigt är roliga att spela har jag inget emot).
Versionen jag har upplevt den här gången är PS3-versionen emulerad genom PS Now streamat på en PS4. Detta är första gången jag provar PS Now och jag är mycket imponerad. Jag är kanske inte så känslig, men fördröjningar var inget jag tänkte på, vilket är ett gott betyg sett till spelets höga tempo. Ett bra test av vad tekniken går för helt klart, men i och med att det är ett gammalt spel gissar jag att det går fortare att ta emot all data. Vad jag däremot är lite besviken på är PS3-konverteringen i sig då soundtracket är utbytt. Kosta vad det kosta vill, de borde ha löst licenserna till Offspring-låtarna. Jag tyckte att de till en början var tjatiga, men efter några omgångar till blir det svårt att tänka sig Crazy Taxi utan Offspring och mycket riktigt ger de nya låtarna inte alls samma känsla, även om det egentligen inte är något större fel på dem. Dessutom heter restaurangerna inte längre Pizza Hut eller KFC, de har i stället generiska namn.
Det finns två banor med det huvudsakliga upplägget och där är den som kallas “Arcade Mode” överlägsen. Märkligt nog mycket tack vare att den är väldigt linjär. Det finns till och med en bonusbana där man ska rejsa igenom hela banan på tid, vilket är ganska talande för hur linjär den är. Till en början störde jag mig lite på det, att den var avlång i stället för bred där man hade kunnat åka kors och tvärs, men efter att ha provat den andra banan, Original Mode, så förstår jag varför. Problemet är att det enda man har som hjälpmedel när man ska navigera sig fram är en stor pil, ingen karta eller liknande, och i Original Mode händer det ofta att pilen är vilseledande, att man leds in i återvändsgränder om man följer den. Banan är sämre designad rent i allmänhet, det finns en tunnelbana man kan råka hamna i och gör man det hamnar man förmodligen längre ifrån sin destination än när man startade när man väl har hittat ut.
Jag hade i övrigt gärna sett mer variation på destinationerna. Det tråkiga är att samma personer alltid vill åka till samma ställe och de står dessutom också alltid på samma ställen, vilket gör att ens rutter oftast blir väldigt lika varandra. Man börjar ofta med att plocka upp den som står närmast och detsamma när man har nått den personens slutdestination och så fortsätter det. Åtminstone som tillval hade jag velat ha slumpade destinationer och taxikunder.
Problemen till trots, jag älskar Crazy Taxi, det är ren spelglädje, men avsaknandet av originalsoundtracket förhindrar det från att nå ett högre betyg. Det är underbart kul att kryssa sig fram bland bilar i hög fart och det är just därför jag värderar det här högre än uppföljaren. I tvåan så har en hoppknapp tillkommit, vilket tillför nya möjligheter, men det gör det alldeles för lätt att helt enkelt hoppa över mötande trafik i stället för att kryssa sig igenom den.
<==========|
Nyheter
| Sony betalar 75 miljoner kronor i förlikning för rättstvist om orättvis prissättning av spel2026-09-03 11:29 Sonys planerade helt digitala framtid kan visa sig bli betydligt dyrare om företaget fortsätter på den inslagna vägen som ledde till att det ställdes inför en grupptalan i USA. Målet har nu nått en domstolsgodkänd förlikning på 7,85 miljoner dollar, efter att kärandena anklagat Sony för att ha fått konsumenter att "pay more for certain digital games than they otherwise would have paid on the Playstation Store". |
| Peak-utvecklarna släpper det nya precisionsplattformsspelet Rebounder2026-09-03 11:12 Aggro Crab Games, utvecklarna bakom {Another Crab's Treasure}, {Peak} och {Crashout Crew}, meddelar att de arbetar med ett nytt spel. Fast inte som utvecklare den här gången, utan som utgivare av ThirtyThrees nya precisionsplattformsspel Rebound. |
| There Are No Ghosts at The Grand delas upp i tre kapitel2026-09-03 10:35 Utvecklaren Friday Sundae har varit mycket tydlig med lanseringsplanerna för There Are No Ghosts at The Grand och har hela tiden framhållit att spelet ska släppas någon gång under 2026. Nu när vi har kommit in i årets sista tredjedel och det fortfarande saknas ett fastställt lanseringsdatum kanske du undrar om planen fortfarande gäller. Det gör den. Vi fick faktiskt möjlighet att återigen prata med creative director Anil Glendinning på Gamescom för att få mer information om det kommande spelet och hur lanseringsplanerna egentligen ser ut. |
| Warhammer förändrar upplägget med gratis miniatyrer2026-09-03 10:32 Warhammer är dyrt, men om du ändå vill bygga, måla och spela billigt är Games Workshops kostnadsfria månadserbjudande en utmärkt möjlighet att bygga upp en samling. Företaget erbjuder en miniatyr som du kan bygga i butiken och sedan ta med dig hem, antingen för att lägga till i din armé eller helt enkelt för att ha en liten rolig figur. Den här månaden är det exempelvis en Space Marine Scout från Warhammer 40,000 som erbjuds. |
| Quiz: Vad kan du om bossar?2026-09-03 10:00 Klassiska slutbossar, ökända mellanbossar och några riktiga nördtest. Hur många känner du igen? |
| Crimson Desert kan nu testas i 20 minuter direkt i Twitch2026-09-03 09:07 Kräver ingen nedladdning, utan streamas via Amazon Gamelift. |
| WH40K: Boltgun 2 smattrar ut sitt släppdatum till tonerna av Mick Gordon2026-09-03 08:01 Vashtorr the Arkifane muckar gräl och måste få på nöten. |
| Uppgift: Nexon nära att säkra Starcraft-rättigheter2026-09-03 05:57 Och kan potentiellt utveckla Starcraft 3. |
| Från Wily till Malenia – så skapas en bra boss2026-09-02 16:00 Från skolgårdens skryt om sista bossen till hundratals försök mot Malenia. Vad är det egentligen som gör en bosstrid riktigt minnesvärd? |