Pokémon Stadium (1998)
-
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/n64/pokmon-stadium
<==========| -
|==========>
Format: N64
Rating: 2Comment:
Hatade det som barn och sålde av det billigt till grannen, trots att jag inhandlat det för 850 kronor (motsvarande 1 090 kronor i dag, dyrare än Let’s Go inklusive Pokéball Plus) med Transfer Pak. Vad jag ville ha varit ett spel som Pokémon Röd, fast i 3D, där man kunde gå omkring i en värld. Vad jag fick var ett spel där man bara tävlar i en arena.När jag spelade nu så gillade jag det till en början. Man måste vara mer taktisk i sina val när alla pokémons är på samma nivå. Lite samma inslag finns inne i Emerald. Vad som dock förstörde upplevelsen var när jag påmindes om hur överjävligt tråkiga attackerna bind och wrap var. Dratini paralyserar en med thunder wave, vilket sänker ens snabbhet och gör att man ibland missar, och sätter sedan igång med sin wrap och då är det tack och adjö på ett utdraget sätt. Wrap skadar typ en HP åt gången, men den gör också så att man inte kan attackera förrän wrappandet är slut och det tar 2-5 omgångar. Men då använder sig givetvis Dratini sig igen av wrap. Att byta pokémon hjälper föga för då blir även den paralyserad och visan är igång igen.
Efter att ha utsatts för den frustrationen några gånger stängde jag av och jag har inte spelat sedan dess.
<==========|
-
|==========>
Source:
https://www.mobygames.com/game/doom___
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/broken-sword-5-the-serpents-curse
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/crazy-taxi
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/my-time-at-portia
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/steamworld-quest-hand-of-gilgamech
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/switch/mario-rabbids-kingdom-battle
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/super-mario-odyssey
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/mutant-year-zero-road-to-eden
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/minesweeper-genius
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/jurassic-world-evolution
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/up
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/playstation-4/detroit-become-human
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/south-park-the-fractured-but-whole
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/playstation-4/super-stardust-ultra
<==========| -
|==========>
Source: https://www.metacritic.com/game/playstation-3/winter-stars
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/scribblenauts-showdown
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/far-cry-5
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/minit
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/bioshock-2
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/word-sudoku-by-powgi
<==========|
Senaste inläggen från UEX
-
|==========>
Completed: 2022-08-29
Format: Stadia
Rating: 4Comment:
Bra uppdatering av klassisk fps. Har inte klarat orginalet, men av det jag spelar kanske denna är mer aktionbetonad. Minns orginalet som lite mer mörk och kuslig.Bra kontroll och intressanta fiender. Gillade kanske mindre utforskningsdelarna med att leta utgångar och keycards samt kanske lite för bloated (läs moderna) spelmekaniker med level-ups för allt möjligt, items (som jag sällan använde) samt alt-funktioner för alla vapen. Kunde strömlinjeformat det mer. Också spelstorys verkar vara en lost art. Verkar vara skriven efter filosofin "tell don't show". Det mesta hade hört hemma i manualen på 90-talet. Överlag väger dock gameplayen upp det. Klarade det på svårighetsnivå "hurt me plenty" för att få lite mer utmaning
Får se om jag ger mig på uppföljaren eller om jag är nöjd ett tag.
<==========| -
|==========>
Source:
https://www.mobygames.com/game/doom___
<==========| -
|==========>
Format: PS4Comment:
Under tonåren hittade jag peka-och-klicka-äventyrsgenren efter tips i speltidningen Super Play och blev omedelbart förälskad, så pass förälskad att jag i den senare tonåren bestämde mig för att göra ett eget (och blir än i dag imponerad av den fantasirikedomen jag hade då). Det urspårade Sam & Max Hit the Road samt framför allt Day of the Tentacle blev snabbt mina favoriter, inte minst tack vare den lysande humorn, även om jag i ärlighetens namn inte är säker på om jag klarade någon av dem. Hur mycket jag än tycker om genren så dras de med en del problem och det är en viss tröskel att påbörja ett, jag vet nämligen att de kommer att bli en stundtals frustrerande upplevelse, i synnerhet om spelet har några år på nacken. Jag är ganska dålig på dessa spel, men jag tror ändå att många kommer att känna igen sig i min beskrivning som följer.De äldre peka-och-klicka-spelen börjar alltid trevligt där man sugs in i upplevelsen och ständigt gör framsteg. Sedan blir allt bara värre, man får tillgång till fler och fler rum att utforska samt fyller fickorna med fler och fler prylar. Jag kommer att köra fast förr eller senare och desto senare i spelet jag kommer så kommer det att hända desto oftare, till slut efter varje litet framsteg. När jag sedan blir desperat går jag tillbaka till varje rum jag tidigare har besökt och interagerar med varenda liten detalj med varenda pryl med förhoppningen att jag ska springa på någon långsökt lösning som jag omöjligen kan ha tänkt på. Tidigare nämnda Sam & Max hade en del sådana lösningar vill jag minnas, just för att det var ganska urspårat så var även en del pussellösningar det också. Långsökta med andra ord.
Ofta slutade det med att jag efter mycket om och men tog hjälp av en guide, men det var ungefär där jag tröttnade på spelen. Antingen visade det sig att lösningen var så pass enkel att jag blev besviken på mig själv och kunde inte njuta av upplevelsen längre, eller så hade jag antingen missat att en två pixlar bred pryl var klickbar eller så var lösningen så pass långsökt att det i princip var omöjligt att komma på. Även i de två sistnämnda fallen tröttnade jag på spelen eftersom de medförde att jag konstant såg guiden som en lätt utväg varje gång jag körde fast då jag alltid befarade långsökta lösningar, vilket tog bort allt det roliga från upplevelsen.
Broken Sword 5 inhandlade jag fysiskt till PS4 för några veckor sedan och det har varit ett kärt återseende till genren. Visst har jag spelat igenom Telltales tre någorlunda moderna och småroliga episodbaserade Sam & Max-spel från 00-talet, men Broken Sword 5 toppar dessa med råge.
Det är ett peka-och-klicka-äventyr med allt det bästa från 90-talets spel i genren moderniserat till en genomgående trevlig upplevelse. Visst körde jag fast även här i kortare stunder, men det är ju faktiskt något positivt att allt inte är strömlinjeformat, utan man får tänka till lite och ibland prova sig fram. Det som skiljer sig här från många gamla spel är att man oftast är begränsad till en eller två rum och vet då att lösningen finns alldeles i närheten av där man befinner sig.
Därtill bjuds det på ett fåtal riktigt utmanande, minnesvärda och väldesignade pussel. Jag tvingades ta till det inbyggda ledtrådssystemet (mycket trevligt tillskott) vid ett tillfälle, men inte ens fyra av fem ledtrådar gav mig tillräckligt hjälp på traven. Den som har spelat spelet vet precis vilket pussel jag pratar om, jag lyckades lista ut de flesta ord på egen hand utan hjälp, men ett fåtal av dem var så pass extrema att jag inte ens förstod hur man skulle kunna komma fram till det (utan hjälp) ens efter att jag fått hela svaret i den femte och sista ledtråden och kunde titta på pusslet med nya, fräscha ögon. Jag är inte ens säker på att en promille av spelarna klarar av det utan hjälp. Jag gillade verkligen grundtanken med pusslet, att med hjälp av översatta glyfer skulle luska ut vad andra glyfer betydda, men vissa ord var bara för extremt svåra. Långsökta vågar jag nog påstå.
Men jag är överlag jättenöjd med upplevelsen, grafiken är fantastiskt vacker, de europeiska miljöerna är väldigt gemytliga och jag hann bli småkär i fransyskan Nico, Georges charmiga följeslagare. Jag kan rekommendera spelet till samtliga som är sugna på ett peka-och-klicka-äventyr i klassisk stil med nödvändiga moderniseringar. Jag nådde eftertexterna i går kring midnatt och när ett spel lämnar ett bestående intryck efter sig vet man att man har spelat igenom någonting väldigt, väldigt bra.
<==========| -
|==========>
Source: https://www.mobygames.com/game/broken-sword-5-the-serpents-curse
<==========| -
|==========>
Format: PS3
Rating: 3Comment:
För ett par år sedan var jag less på trögstartade moderna spel där man tvingades titta igenom filmsekvenser i två timmar (känns det som) följt av en två timmar lång astråkig tutorial som utgår ifrån att man aldrig har rört ett tv-spel i sitt liv och övertydligheten hänger kvar resten av spelet. Jag införskaffade då ett Dreamcast och det första spelet jag fastnade för var Crazy Taxi och än i dag är det det spel som jag värderar högst till maskinen tillsammans med Tony Hawk’s Pro Skater 2.Det var så befriande med ett spel som bara sätter igång direkt utan några som helst instruktioner. Nu är konceptet så pass enkelt att det inte behövs, men generellt var spelen så på den tiden. Var man osäker på något efter att ha börjat spela så fick man slå upp det i manualen. Fysiska manualer saknar jag förvisso inte, har hellre hjälpavsnitt direkt i spelet, men jag avskyr för mycket dialog och att konstant bli hållen i handen. Inte ens när jag var ett barn gillade jag att bli behandlad som ett, än mindre nu.
Den som har spelat GTA 3, Vice City eller San Andreas vet vad det här handlar om, plocka upp kunder i din taxibil och kör dem till deras destination. That’s it. Skillnaden här är att det helt kretsar kring det, tempot är högre och spelet har den där härliga 90-talsarkadkänslan just eftersom det är ett arkadspel från början. Det finns ett par trick man måste lära sig för att nå de högre poängen, i synnerhet att kunna boosta, vilket jag faktiskt fortfarande inte lyckas göra konsekvent, det krävs en viss tajming. Lyckligtvis finns det några roliga bonusbanor där man kan träna in dessa trick (ja, icke-påtvingad tutorial vid sidan av som samtidigt är roliga att spela har jag inget emot).
Versionen jag har upplevt den här gången är PS3-versionen emulerad genom PS Now streamat på en PS4. Detta är första gången jag provar PS Now och jag är mycket imponerad. Jag är kanske inte så känslig, men fördröjningar var inget jag tänkte på, vilket är ett gott betyg sett till spelets höga tempo. Ett bra test av vad tekniken går för helt klart, men i och med att det är ett gammalt spel gissar jag att det går fortare att ta emot all data. Vad jag däremot är lite besviken på är PS3-konverteringen i sig då soundtracket är utbytt. Kosta vad det kosta vill, de borde ha löst licenserna till Offspring-låtarna. Jag tyckte att de till en början var tjatiga, men efter några omgångar till blir det svårt att tänka sig Crazy Taxi utan Offspring och mycket riktigt ger de nya låtarna inte alls samma känsla, även om det egentligen inte är något större fel på dem. Dessutom heter restaurangerna inte längre Pizza Hut eller KFC, de har i stället generiska namn.
Det finns två banor med det huvudsakliga upplägget och där är den som kallas “Arcade Mode” överlägsen. Märkligt nog mycket tack vare att den är väldigt linjär. Det finns till och med en bonusbana där man ska rejsa igenom hela banan på tid, vilket är ganska talande för hur linjär den är. Till en början störde jag mig lite på det, att den var avlång i stället för bred där man hade kunnat åka kors och tvärs, men efter att ha provat den andra banan, Original Mode, så förstår jag varför. Problemet är att det enda man har som hjälpmedel när man ska navigera sig fram är en stor pil, ingen karta eller liknande, och i Original Mode händer det ofta att pilen är vilseledande, att man leds in i återvändsgränder om man följer den. Banan är sämre designad rent i allmänhet, det finns en tunnelbana man kan råka hamna i och gör man det hamnar man förmodligen längre ifrån sin destination än när man startade när man väl har hittat ut.
Jag hade i övrigt gärna sett mer variation på destinationerna. Det tråkiga är att samma personer alltid vill åka till samma ställe och de står dessutom också alltid på samma ställen, vilket gör att ens rutter oftast blir väldigt lika varandra. Man börjar ofta med att plocka upp den som står närmast och detsamma när man har nått den personens slutdestination och så fortsätter det. Åtminstone som tillval hade jag velat ha slumpade destinationer och taxikunder.
Problemen till trots, jag älskar Crazy Taxi, det är ren spelglädje, men avsaknandet av originalsoundtracket förhindrar det från att nå ett högre betyg. Det är underbart kul att kryssa sig fram bland bilar i hög fart och det är just därför jag värderar det här högre än uppföljaren. I tvåan så har en hoppknapp tillkommit, vilket tillför nya möjligheter, men det gör det alldeles för lätt att helt enkelt hoppa över mötande trafik i stället för att kryssa sig igenom den.
<==========|
Nyheter
| Laddskärmar i Bethesda-spel "ett nödvändigt ont"2025-05-05 13:49 Beror inte på lathet, säger tidigare designer. |
| Rykte: Superman dyker upp i Fortnite i juli2025-05-05 13:40 Det är väl kanske något många faktiskt räknat med, men nu kommer det tydliga tecken på att Superman är på väg till {Fortnite}, givetvis som ett led i marknadsföringen inför den nya filmen som har premiär den 11 juli. |
| Den tidigare världsettan och Nadal-tränaren tror att det kommer att bli svårt för Alcaraz att uppfylla sina ambitioner "på sitt sätt"2025-05-05 13:35 Den nyligen släppta dokumentärserien om Carlos Alcaraz, med titeln "My Way", berättar historien om hur den 21-årige tennisspelaren vill bli en av de största tennisspelarna genom tiderna, i nivå med Nada, Federer av Djokovic, men göra det "på sitt sätt", utan att offra livsglädjen. Men tennislegenden Carlos Moyá, den första spanjoren att bli världsetta, och på senare tid tränare för Rafa Nadal, ser det lite annorlunda. |
| 9 Assassin's Creed-spel sägs vara på gång2025-05-05 12:54 Remakes, mobilspel, nya delar. |
| Inter och Barcelona sätter allt på spel den här veckan2025-05-05 12:51 Den andra matchen i Champions League-semifinalerna äger rum den här veckan. På tisdag, Inter mot Barcelona (3-3) och på onsdag, Paris Saint-Germain mot Arsenal (1-0), båda kl. 20:00 BST, 21:00 CEST. Båda matcherna förväntas bli riktigt spännande, vilket krävs i det här skedet av den här tävlingen, men den på tisdag är extra nyanserad, eftersom inte bara båda lagen har lika chanser efter det oavgjorda resultatet förra veckan, utan de är också mycket efterfrågade i sina inhemska ligor. |
| Stellan Skarsgård var "väldigt rädd" inför inspelningen av den omtalade Andor-monologen2025-05-05 12:50 Stellan Skarsgårds kraftfulla monolog som Luthen Rael i Andor - där karaktären går igenom vad han tvingats offra för rebellrörelsens skull - är tveklöst ett av seriens hittills mest ikoniska ögonblick. I en intervju hos Moovy TV berättade Skarsgård nyligen att han kände stor nervositet inför scenen, just på grund av scenens styrka: |
| Clair Obscur: Expedition 33 har sålt mer än dubbelt så snabbt som Metaphor: ReFantazio2025-05-05 12:13 Som vi kunde berätta för dryga veckan sedan så tog det bara tre dagar för hyllade rollspelet {Clair Obscur: Expedition 33} att nå milstolpen på en miljon sålda exemplar. Det inkluderar dock samtliga format, där vi sällan får exakt data för Playstation och Xbox. |
| Epic vinner över Apple – mer pengar till spelutvecklarna2025-05-05 11:26 Kostar 0 % att sälja spel på Epic (upp till 1 miljon dollar). |
| Devolver släpper spel på GTA 6-datumet: "Ni kommer inte undan"2025-05-05 10:06 Devolver räds inte GTA 6. |
| Revenge of the Savage Planet får flummig släpptrailer2025-05-05 09:01 Hämnden är förhoppningsvis ljuv. |